Aristoteles, Descartes, Nietzsche och Sartre

Samtiden styr våra tankar – medvetet och undermedvetet

Jag hittade en text från gymnasietiden jag hoppas kan komma till användning, eller möjligen ge inspiration.

Det märks klart att filosoferna följer sin tid. Genom jämförelse av antikens Aristoteles, renässansens Descartes, 1800-talets Nietzsche och 18-1900-talets Sartre kan jag dra den slutsatsen. Det är en sak att allt liv är mekaniskt, vilket är ett påstående som skulle kunna passa in i vilken tidsperiod som helst, men när Descartes sedan, på ett nästan tvångsmässigt sätt, påstår att det är Gud som ligger bakom starten, kan man dra slutsatsen att dessa tankar är hämtade från en period då Kristendomen hade stor makt och hade ett stort inflytande på folket – medvetet eller ibland undermedvetet. Nietzsches tankar om att människan inte är säregen är också ett tecken, ett tecken på att Kristendomen var mer öppen och inte lika viktig. Visst var den viktig, men inte på ett sådant tvångsmässigt och likriktat sätt som tidigare. I samtiden var det mycket nya upptäckter som gav hela den kristna tron ett frågetecken. Man undersökte saker naturvetenskapligt. Dessa tankar gick till och med så långt att man började fantisera om att människan kunde skapa eget liv, utan att vara en gudomlig art. Frankenstein är en bok som skrevs under denna tid som ett bevis på detta. Låter man sedan tiden gå kommer filosofer som Sartres som förkastade Guds betydelse helt. Man såg livet mer och mer naturvetenskapligt.

Om arkitekten Antoni Gaudí (1852-1926)

Jag ser honom inte bara som arkitekt

Jag hittade en biografi från gymnasietiden jag hoppas kan komma till användning, eller möjligen ge inspiration.

Jag vill inledningsvis börja med en uppmaning; om ni besöker Barcelona någon gång – då måste ni i alla fall besöka ett av Antoni Gaudís verk. Han är nämligen stadens mest berömda arkitekt, och även konstnär och formgivare, enligt mig. Han var aktiv för cirka hundra år sedan, då han helt förkastade dåtidens arkitektur, och lät sig istället helt och hållet inspireras av den verklighet vi alla dras med genom livet – naturen. Att skapa konst och arkitektur på detta sätt har namnet jugend, eller art nouveau.

Vad är konst?

Konsten – Länken till sanning

Jag hittade en essä från gymnasietiden jag hoppas kan komma till användning, eller möjligen ge inspiration.

Vad är konst? Vad är snyggt? Synonymer? Konstnärer, vars viktigaste syfte är att göra konstkritiker nöjda genom att skapa ”snygga” tavlor, är helt fel ute, i alla fall historiskt. Låt oss titta tillbaka på de flera tusen år gamla afrikanska statyerna. Är de snygga, de grovt huggna stenbitarna som i relation till varandra ser ut som en kvinna? Eller, är det så man ska ställa frågan när man ser konst – om den är snygg eller ej? Jag tycker inte konst handlar om vad betraktarna tycker är snyggt eller inte, för det viktigaste ligger inte hos mottagaren, utan hos sändaren, alltså konstnären själv. Det är han eller hon som vill ge uttryck för sig själv. När jag just tog upp de urgamla afrikanska statyerna som exempel kan jag bara konstatera att de är symboler. En symbol får vara snygg eller ful bäst den vill. Afrikanska statyerna av nakna kvinnor symboliserar fruktbarhet – liv. Egentligen skulle jag inte vilja se konst i estetiska termer, utan istället i filosofiska termer, för det är en skillnad. Det estetiska är till grunden betraktarnas egoistiska tankar om att de spelar den viktigaste rollen i en konstverksprocess. Vem har bett om betraktarnas åsikter? Tror ni de afrikanska konstnärerna frågade sina vänner i byarna om de tyckte deras statyer och målningar var snygga? För det är väl vad konst handlar om, inte sant? Inte sant? Se min sistnämnda fråga i dubbel bemärkelse.

Min psykotiske älskling är död

Hannibal Lecters bakgrund i ”Hannibal Rising”

Jag har sett filmen om den akademiske människoätaren, men jag måste ärligt säga att den dödar istället för att komplettera.

Jag tycker personligen att författaren till världens mest berömde kannibal, Thomas Harris, är en svårtolkad man. I ena stunden skriver han väldigt materiellt, rent av metalliskt, och i andra tillfällen triumferar lyriken. Han kan i klartext å ena sidan skriva mästerliga texter, utifrån associativ detaljrikedom, å andra sidan, helt oförväntat skriva kort och flyende, som om han inte njuter av den värld han under skrivandets process skapar. Som om dessa gropar av förvirring endast är till för exposition. Det är en dödande förklaring till dem som inte förmår att fylla ut luckor med fantasi. Till dessa är Hannibal – Upptakten (Hannibal Rising) tilldelad.

Hemsöborna och August Strindberg

Den perfekte naturalisten

Jag hittade en biografi från gymnasietiden jag hoppas kan komma till användning, eller möjligen ge inspiration. 

HEMSÖBORNA

Jag har läst en del ur Hemsöborna (1887) av författaren August Strindberg, och jag måste medge att jag har svårt att föreställa mig hur Strindberg, när han skrev boken, kunde sitta i ett pensionat i Bayern, och associera sin exakta skildring från sin ungdom, då han bodde på Kymmendö i Stockholms skärgård. I romanen kallar han ön för Hemsö men beskriver ändå miljö och karaktärer efter egna verkliga erfarenheter. Strindberg lägger verkligen stor tyngd i att beskriva stoff naturalistiskt och att låta oss läsare skapa en exakt bild av miljö och öbor.

Änglar och Demoner

Vi söker alla svar – på ett eller annat sätt

Jag hittade en recension från gymnasietiden jag hoppas kan komma till användning, eller möjligen ge inspiration.

Jag tycker att Änglar och Demoner av Dan Brown är en välskriven bok, såväl innehållsmässigt som formmässigt. Jag har slukat tre av den här författarens böcker; DaVincikoden, Änglar och Demoner och I cirkelns mitt. Att just den mellersta av dessa tre böcker, som jag rangordnat utifrån kronologiskt tidsordning när jag läst dem, är den bästa, är med anledning av att jag faktiskt kan identifiera mig bäst med just den här berättelsen. Passionen författaren har till budskapet smittar av sig på mig.