Folk talar om buskis som aldrig förr. Buskis, buskis och åter buskis. Liksom bara det betonade ”b”-et förstärker den komik som ordet representerar; [bauskiss].
Vad är buskis? frågar nu vissa. Slapstickhumor, ”har ni hörd den förut”-historier, Stefan och Kristers sommarbuskis i Vallarna i Falkenberg, för att inte tala om vår kult Åsa Nisse, med flera. Svenska Akademin skriver såhär: “buskis: (framförande som kännetecknas av) enkla poänger och effekter betr. teater, film m.m.” Själv har jag har hållit mig lite avsides kring det breda snacket mina vänner utväxlar. Kanske just för att det inte är så storslaget, omfångsrikt och … roligt!
Men efter en kommentar har jag nu fått en tankeställare: Det finns olika typer av buskis. Buskis som endast kretsar kring och innehåller denna – en film som egentligen inte har en ordentlig handling. Sedan har vi den andra buskisen, som endast uppenbarar sig i korta sketcher, och då fungerar dessa inslag som kontrast till den i övrigt ganska dramatiska och allvarliga historien i en film. Däribland räknas tv-inspelningen från -66 av August Strinbergs Hemsöborna, med den grova skånska buskiskaraktären Rundqvist. Den buskis som endast förlitar sig på buskis har ingen kontrast, och därför blir det ingen andhämtning eller seriositet. Den formen av buskis lever visserligen vidare men tonas förhoppningsvis ut med tiden. Den andra typen – de korta inslagen, ska man däremot låta gro grövre. Sverige har en lång buskistradition, och denna bör vi ta vara på och förvalta väl.
Nämnde jag Åsa Nisse? Jodå, visst gjorde jag det. Se ren och skär buskis, dock utan kontrast i följande fall:
Buskispolisen säger:
Rundqvist är icke skåning, han är är som vi alla vet från skärgården och bryter absolut inte på skånska.
Vi råkar känna personen som kommit fram till många utav de funderingar som du yttrar här. Vi skulle vilja se citattecken plus referens till den person du citerar. Du vet mycket väl vem den personen är!
Buskispolisen rycker i tyglarna, minsann. Att placera citat går ingalunda, ty yttrandet är inte exakt kopierat i ordagrann följd. Däremot medger jag att jag återberättar, så visst ska referens finnas med: samtal med Jon Johansson och John Petterson, september-oktober 2007. Ta-ta!
Herr Hasselblom har ingalunda hämtat sin inspiration från samtal med Jon Johansson och John Pettersson. Ni har helt sonika tagit resonomanget från radiointervjun “förvalta buskisen”.