Så var det söndag. En mulen och grå förmiddag som passerade snabbare än väntat. Turismen i stan har minskat, och inte undra på det – den traditionella stockholms-/stekarveckan svider på sin sista dag. Stilla. Fuktig luft.
Som ännu ett tecken på formen före innehåll kom jag för några dagar sedan, då jag var ute och grillade, på mig själv med att ha köpt ett blaskvin, ett av de billigaste på Systemet. Vinet var inte ens värt att kalla vin i smaken, så varför köpte jag det? Den hade snygg form, föreställande det lutande tornet i Pisa. Och, ja, flaskan lutade faktiskt.
Under grillkvällen ställde jag flaskan på gräset, och en polare tyckte närmast att den var rak. Som en anekdottalare han är berättade han då om hur lökigt det var när man drev med tornet i Pisa i en Supermanfilm, där ärkeskurken först använde sina krafter för att resa upp tornet. Samtidigt nere på marken satt en skulptör som gjutit tornet snett, och som nu i raseri “begrep” att tornet var rättvänt.
Senare i filmen kommer vår käre Superman och placerar tornet i sin normala vinkel. Och självklart ser man ytterliggare ett klipp på skulptören – som nu gjort alla sina miniatyrtorn rättvända – hur han ilsket ser att tornet åter lutar. Vilken buskis! Vilken skrattsalva!
Eller?
Apropå buskis är Seinfeld buskis? Vi försöker förstå definitionen för allt är ju inte Åsa-Nisse. Tack.
Svenska Akademin skriver såhär: “buskis: (framförande som kännetecknas av) enkla poänger och effekter betr. teater, film m.m.”