Så kommer jag nu tillbaka till Gotland. Jag står på flygplatsen och har åkt inrikes till en billig penning. Som i dvala känner jag att det blir allt svårare att märka vad som är verklighet och vad som är fantasi, ty i vanliga fall tar min resa en hel dag, med tåg, lång väntan på järnvägsstationer, buss och båt. Nu tog min i vanliga fall tio-elva timmar långa resa endast två timmar.
Så tankarna flyr: Är detta sant? Är jag hemma? Ska jag inte vänta i åtta timmar till?
Och när jag står i kön till Gate 12 på Landvetter i Göteborg med denna simmiga förvirring dyker plötsligt en livs levande medeltidskille upp. Han går åtminstone klädd som sådan, och visst ja, på söndag börjar Medeltidsveckan i Visby, något vi även hör av taxichaffisen hem från flygplatsen. Visby flygplats har inte bussar till och från stan!
Det märkliga är bara se denne medeltidsman, tala i en splitter ny SonyEriksson-mobil och lyssna på mp3. Och sedan går han på ett flygplan!
Min förvirring blir knappast mer stillad.
