Handskriveriets befrielse

Min dator börjar bli alltmer osäker, och efter varje användning tar det inte lång tid innan skärmen blir helt flimrig och jobbig. Jag beställde en ny bärbar dator, men ångrade på köpet emedan det är bättre att se vad som verkligen är felet innan jag kastar mig på en ny dator med den gamla kvar. Därför avbeställde jag köpet hos Apple Store. Dessutom är det onödigt mycket pengar om jag ändå kan få igång min nuvarande surrande metallåda.

Problemet är bara att jag behöver en bil för att frakta datorn till en datorfirma som ligger en lång bit härifrån. Och fram till dess, när nu min stationära dator är osäker blir det allt oftare jag sätter mig och skriver för hand i mitt Moleskineblock. Och jag måste faktiskt medge att skrivande för hand medför en rensning och befrielse jag känner går förlorat vid skrivande på maskin.

Nu brukar jag visserligen skriva mycket förhand sedan tidigare, ty jag får denna bonus, men eftersom datorn nu blivit svårare är det större textmassor som behöver kastas ut på de gulvita arken.

Dessutom kan jag inte annat än att hamna i himmelsk vällust när reservoarspetsen rispar in mina oläsliga krumelurer i bladens gräng.

Och jag vill inte ens tänka på den möda som jag måste lägga ner på att skriva över all text till dator senare, då den ska mailas iväg.

Den dagen, den sorgen!

Fisk utan fisk

För några veckor sedan satte jag mig för att se Matakuten – programmet där tre kockar tar sig an uppgiften att förbättra skolmaten för grundskoleelever. Det jag såg stämde också överens med den bild jag bildade kring min egen matpersonal från grundskolan: trötta, sega och enormt omotiverade. Och inte konstigt det; de lagar inte mat åt eleverna utan ägnar istället tiden åt att plocka upp vakuumförpackad potatis, kompakterad köttfärs, etc. Maten har brist på råvaror, men det löser man genom att ge tillsatser av exempelvis smakförstärkare för att se till att en maträtt med låg fiskmängd ändå smakar som fisk. Allt kan kännas äkta med rätt kemikalier. Om jag inte minns fel hörde jag samma fenomen ur filmen Fast Food Nation – att det som sägs vara nygrillad hamburgare endast har i sig smakämnen som gör att det smakar som just … nygrillat!

Och kockarna ansträngde sig att få med sig matpersonalen på sina nya idéer, som i första hand bestod i att stärka gruppen. Man ska vara nöjd på sitt arbete. Sedan till matlagningen. En kock ordnade så att den nerfrysta maten lades undan för att istället ge plats åt egen matlagning i köket. Sås av endast mixade grönsaker. Men så skulle den frysta maten ändå fram: pasta Carbonara. Ingen åt av den egengjorda fisken. Kocken blev i första hand inte upprörd över att eleverna valde undan fisken, utan snarare på att vi inte lärt barnen skillnaden mellan vad som är nyttig mat, med riktiga råvaror, och mat med brist på råvaror, men rikligt med kemiska smakförstärkare.

Imorse, i SVT:s nyhetsmorgon gästades författaren Mats-Erik Nilsson, en person som dessutom skrivit böcker om den utbredda kemlikaliemat vi stoppar i oss dagligen, och att vi med matbutikernas utbud snart inte längre märker skillnaden på riktig och fejkad mat. Än värre blir ju till och med om vi tycker att det som sägs vara riktig gräddglass, som trots det har brist på grädde, med tillsats av smakförstärkare, smakar godare än den glass som verkligen har naturligt framtagen grädde. Den naturligt pressade juicen kanske smakar ”fel” gentemot den kemiskt framtagna, o.s.v.

Som avslutning, och som författaren i nyhetsmorgon också påpekade när han fick frågan om det finns nyttig mat kvar över huvud taget att köpa, är det viktigt att känna till att det finns massor av råvaror som är äkta. Det smakförstärkande medel som vanligast smiter in i ingredienslistan på mat som INTE är äkta heter ”E-621” – ett medel som alltså endast finns till för att på kemisk väg smaka som den råvara maten i fråga har brist på, eller kanske inte innehåller alls!