Gick upp i seriös tid. Dusch, frukost och kaffe vid sängen. Satt och skrev i arbetsbok till mitt manus. Jag är lite rädd för att skriva dialog med en gång, men nu vet jag att det är det enda rätta.
Kom av en outgrundlig anledning – eller åtminstone en anledning jag i mitt medvetna plan inte finner orsaken till – att tänka på en föreläsning med en psykolog vi hade i utbildningen. Hon berättade om ett barnhem med föräldralösa, nyfödda barn.
Sedan första dagen i livet måste alla människor förhålla sig till någon – objektet modern. Eftersom ingen sådan fanns i fallet med de nyfödda föräldralösa barnen dog dessa; det fanns ingen att ty sig till. Undantagsfall gällde emellertid för vissa av barnen som kunde se en kvist i träbjälkarna från taket, närmast dörren. Denna kvist blev ett beskyddande öga för barnen. Sålunda kunde dessa leva sina liv vidare.
